Meningen med livet är att minska andras lidande och inte sitt eget ty det är omöjligt.
Det påståendet skrev jag i min statusuppdatering på facebook. En vän som går långt tillbaka och som nästan aldrig kommenterar något politiskt eller filosofiskt som jag skrivit besvarade med ett ord; "Skitsnack"
Hans svar irriterade mig. Han varken motiverade sitt svar eller frågade mig om vad jag syftade på. Vi lever en sådan kort period på denna sköra planet men min vän lade locket på och avslutade i sin enkla mening diskussionen. Så kändes det.
Hela dagen har jag försökt tänka ut hur jag skall förklara mitt påstående om meningen med livet. Jag har haft flera andra.
Meningen med livet är att det inte skall finnas en mening. Lev i nuet.
Meningen med livet är choklad. Meningen med livet är katter. Meningen med livet är sex. Meningen med livet är fortplantning. Meningen med livet är mina barn. Meningen med livet är att resa och utforska nya kulturer.
Alla har sin egen och vissa letar fortfarande efter vad meningen med livet är. Jag tror även jag gör det, eller snarare jag gör det eftersom jag tycker vi lever i The Matrix. Det har hänt så många gånger att en bil har tvingats stanna för att jag skall gå över vägen. Ingen bil när jag närmare mig vägen. Och ingen bil efter jag gått över. Men alltid en bil när jag precis skall gå över, då kommer den alltid. Det slår aldrig fel.
Tillbaka till mitt påstående: Meningen med livet är att minska andras lidande.
Satanismen är antagligen dess motsats. En riktig satanist hjälper ingen utan att själv tjäna på handlingen.
Men meningen med livet är ju att hjälpa andra utan att själv tjäna på det. Det är riktig altruism. Jag tror få människor är villiga att offra sitt liv för någon annan i en nödsituation. I filmen Turist ser vi en pappa som räddar sig själv och struntar i barnen. Är detta en typisk svensk mentalitet eller existerar den i alla kulturer?
Om målet med livet är att minska andras lidande skulle världen se bättre ut. Om vi i alla situationer utgick från den allrådande tanken skulle vi som mänsklighet vandra upp i större medvetenhet. Ens eget lidande kan vi inget göra åt. Vi inbillar oss ha kontroll över livet men vi kommer aldrig ha fullständig kontroll. Rätt som det är kommer cancer. En dag blir du bedragen. Omedveten är du att dina aktier är placerade i vapenindustri som dödar barn. Din far tar sitt eget liv. Ditt barn får krabbes sjukdom. Du tror på dig själv men vad räcker den tron till när saker du inget kan göra något åt drabbar dig. Men handlingar som minskar andras lidande har du kapacitet att utföra. Vad hindrar dig?